plågan som alltid förföljer mig varje dag
Ingen begriper
min bedrövliga smärta
Ingen förstår
det jag berättar
Orden som jag har fått våndas
har varit en plåga
En plåga
jag alltid minns
De gnäller och klagar
men hörsammar aldrig
Mina lidanden blir bara större och större
Så mycket jag håller inom mig
men ingen att berätta för
Vill börja om på nytt
Vill glömma det eländiga
som drabbar mig varenda dag
Jag önskar att det någon dag
kan få ett evigt slut
(dessa dikter som jag lägger ut ärvissa som jag har hittat på nätet och vissa jag har skrivit själv men det är inget jag varit med om)
Kommentarer
Trackback
